Avel handlar inte om att para de "finaste" hundarna med varandra, som presterat bäst på utställning, lydnad, BPH, MH och så vidare, men det har naturligtvis betydelse när du parar två individer med varandra, men lika stor betydelse har de gener som föräldrarna bär på, men som kanske inte uttrycks (syns) hos föräldradjuren, men som kan komma att visa sig hos avkomman, både positivt och negativt. Alla bär vi på recessiva gener det vill säga gener som inte syns, dessa kallar vi för genotyp. De gener som syns kallas för fenotyp. Alla celler i en levande organism delar sig, då kopieras arvsmassan (kallas mitos), vissa snabbare, andra långsammare. Det bildas då en exakt kopia av den ursprungliga cellens arvsmassa (om det inte sker en felaktighet vid kopieringen, det vill säga en mutation). När det gäller könsceller så delar de sig på samma vis, men det finns en avgörande skillnad, bara häften av arvsmassan hamnar i varje könscell (kallas meios), vilka gener som finns i varje könscell beror till stor del på slumpen (genetisk variation) det vill säga alla könsceller bär inte på samma gener. Därför ser inte alla syskon identiska ut och bär inte heller på samma genotyp. Genom selektiv avel, det vill säga man väljer ut specifika egenskaper hos avkomman och avlar vidare på dessa så kan man genom ett långsiktigt avelsarbete få fram individer med egenskaper som motsvarar de mål man eftersträvar. Detta låter ju enkelt, eller hur? Men så enkel är inte verkligheten utan det finns också gener som måste samverka för att uttryckas. Även miljön som individen växer upp i spelar en stor roll, både till utseende och mentalitet. Hur en avkomma växer upp har stor betydelse! Som exempel kan ju nämnas att bara för att föräldrarna är starka och har stora muskler så föds ju inte avkomman med stora muskler, men kanske har den ärvt (genetisk variation) förmågan att utveckla stora muskler om den får rätt träning och näring under sin uppväxt.

Detta gäller även den mentala stimulansen, ingen föds fullärd, men en genetiskt "svag" individ kan i rätta händer utvecklas till en mycket tilltalande individ både till utseende och mentalitet, medan en genetiskt "stark" individ kan utvecklas åt andra hållet om den får sämre uppväxtförhållande. Detta är något att tänka på i allt avelsarbete, och det är då viktigt som uppfödare att känna till både syskon, farmor, mormor, kusiner, sysslingar och pysslingar o s v. När det gäller avelsarbete så finns det inte något "quick fix" det är hårt arbete, lång erfarenhet och samarbete med andra uppfödare som gör att vi både kan behålla och utveckla egenskaperna hos vår fantastiska ras,

 CANE CORSO!!!